så jag sitter här, den andra och sista lördagskvällen sen jag kom till wien, ensam på mitt rum. jag skäms nästan för att säga det. det var meningen att jag skulle komma hit ha det så jävla bra. träffa massa nya vänner och skapa roliga minnen för livet. missförstå mig inte. jag trivs här, mer än vad jag gör i vansbro. såklart. men inser mer att jag inte har lätt att skaffa vänner. jag har väl egentligen alltid vetat det, men det har funkat. för jag har ändå haft dem. men här är det annorlunda liksom. jag har ingen jag kan ringa och fråga om vi ska ut och käka eller något så enkelt som att kolla på en film.
vist jag har lärt känna de jag bor med en aning. vi har gått ut tillsammans en gång och vi snackar när vi träffas, men de har redan vänner här. ja har två kusiner. två kusiner som inte är här ikväll och som har sina egna liv. jag har aldrig varit en del av min familjs liv. vi ses en gång om året, och då är det så mycket ståhej att man inte har tid att riktigt lära känna varandra.
idag är det lördag och på torsdag tar jag mitt pick och pack och åker till Kufstein till farmor och farfar. och där blir jag kvar tills jag åker hem till sverige igen. kommer missa mina sista två dagar i skolan. men känns inte som jag bryr mig. jag gillar mina klasskompisar. vi snackar i skolan. de är snälla. men när skolan är slut för dagen springer de iväg åt olika håll och blyg som jag är så hindras jag från att stoppa någon av dem och fråga vad som händer.
