Ett brev från länge sen

Hej. Det här verkar nog alldeles för konstigt. Men jag kan inte prata, är väl inte någon värst duktig författare heller men skriver hellre än att berätta. Tror det kan bero mycket på att jag hatar min röst och periodvis så känns det som övre tandraden sitter fast i underläppen samtidigt som tungan vill ut där emellan.
Jag har alltid varit en känslig jävel. Shitt... Kommer ihåg när pappa skällde på mig när jag var liten, tog inte många sekunder innan tårarna rann som vattenfall ner för kinderna. Jag hatar att visa att jag gråter för så patetisk som jag känner mig när tårarna faller gör att jag nästan skulle kunna spy upp min magsäck.  Jag vill inte gärna be om saker så när du frågar om det finns något du kan göra så skär det i mig lite.
Ibland eller ofta eller mer än ibland vill jag bara få vara i din famn och glömma världen en sekund.
Jag har aldrig tyckt så illa om mig själv som just nu. Till störst del gäller det utsidan men även insidan har fått sig en bakåtskjuts.
Jag hatar att ge komplimanger och det suger men jag försöker. Fast dom få saker som kommer ut menar jag. Fast det är bra att du förstår det mesta själv.
Just nu hatar jag att jag inte ser imorgon på samma sätt som förut. Har aldrig tänkt på framtiden, för mig var det den dagen den sorgen ungefär. Nu vill jag helst sova bort allt.
Det är väl för att du vet vad jag  menar med natterror som jag vill säga det här.  För att du förstår vad jag menar.

Jag vet att allt som glänser inte är guld och när jag lärt mig att falla mjukare blir jag bra.
Mycket som står här har jag försökt berätta för dig  under den senaste tiden.
Jag hoppas jag hinner bli fin innan du tröttnat på att jag gråter för mycket.
Det här var nog också ett erkännande av mig för mig själv.

hej igen

Fucking hell! Har för fan missat mitt 500de blogginlägg som var det förra . Som autocorect stava om till något jävla bajs!!!!
Annars då? Sitter och rökinviger verandan som sitter på det hus som jag just nu renoverar med min käraste och som snart är vårat gemensama hem. vad fan hände? Hon som ingen ville ha, har någon som älskar henne lika mycket som hon älskar honom.