Ett brev från länge sen

Hej. Det här verkar nog alldeles för konstigt. Men jag kan inte prata, är väl inte någon värst duktig författare heller men skriver hellre än att berätta. Tror det kan bero mycket på att jag hatar min röst och periodvis så känns det som övre tandraden sitter fast i underläppen samtidigt som tungan vill ut där emellan.
Jag har alltid varit en känslig jävel. Shitt... Kommer ihåg när pappa skällde på mig när jag var liten, tog inte många sekunder innan tårarna rann som vattenfall ner för kinderna. Jag hatar att visa att jag gråter för så patetisk som jag känner mig när tårarna faller gör att jag nästan skulle kunna spy upp min magsäck.  Jag vill inte gärna be om saker så när du frågar om det finns något du kan göra så skär det i mig lite.
Ibland eller ofta eller mer än ibland vill jag bara få vara i din famn och glömma världen en sekund.
Jag har aldrig tyckt så illa om mig själv som just nu. Till störst del gäller det utsidan men även insidan har fått sig en bakåtskjuts.
Jag hatar att ge komplimanger och det suger men jag försöker. Fast dom få saker som kommer ut menar jag. Fast det är bra att du förstår det mesta själv.
Just nu hatar jag att jag inte ser imorgon på samma sätt som förut. Har aldrig tänkt på framtiden, för mig var det den dagen den sorgen ungefär. Nu vill jag helst sova bort allt.
Det är väl för att du vet vad jag  menar med natterror som jag vill säga det här.  För att du förstår vad jag menar.

Jag vet att allt som glänser inte är guld och när jag lärt mig att falla mjukare blir jag bra.
Mycket som står här har jag försökt berätta för dig  under den senaste tiden.
Jag hoppas jag hinner bli fin innan du tröttnat på att jag gråter för mycket.
Det här var nog också ett erkännande av mig för mig själv.

hej igen

Fucking hell! Har för fan missat mitt 500de blogginlägg som var det förra . Som autocorect stava om till något jävla bajs!!!!
Annars då? Sitter och rökinviger verandan som sitter på det hus som jag just nu renoverar med min käraste och som snart är vårat gemensama hem. vad fan hände? Hon som ingen ville ha, har någon som älskar henne lika mycket som hon älskar honom.

Mörkren Lenny.

God morgon världen, vilken underbar dag! Är trött som fan och har gått upp förtidigt, hade ingen mjölk hemma till morgonkaffet så skulle knata iväg till Konsum. Men HAHA de öppnar inte försen tio så det var bara att vandra hem, gå upp för alla trappor och hämta bilnyckeln och glida iväg till Ica. Skönt. Tredje advent också. Ska snart göra mig klar för att åka och jobba. C YA!

Sry. Trodde de va tisdag igår, hela dagen. Idag är det tisdag igår var det måndag.

Åker till jobbet en halvtimme tidigare för jag vakna sju imorse. Blir knäckt när jag ska ut genom dörren när jag kollar på Novas stora ögon som kollar så frågande på mig och är lite småsur för att jag bara hade en finnkrisp hemma som bara gjorde mig sugen på tre till.
Kommer till jobbet. Brasan är tänd och jag får nybakat bröd. Fyfan så kung! Så en helt åt helvete morgon har jag i alla fall inte haft!!!
Ville bara säga det. Nu ska jag get back to business , Höörs hejj!

Tissda!

Ligger i sängen och försöker somna om så tänkte fördriva tiden med att skriva lite för de var ju några dagar sen. Ett problem återstår. Har ingen aning om vad jag ska plutta ner...
Jag börjar inte försen vid fem-tiden ikväll och är ganska seg så sova borde jag ju göra nu.
Men jag har även världens mysigaste hund på besök, men att hon hellre ligger i soffan än i sängen med mig gör mig lite ledsen!!!!! Och det här blev bara tjafs som vanligt så ska tjata på hunden lite så vi kan mysa och sova lite tillsammans, tjohoflöjt!

Hemma är där vi är

Nog fan trivs jag bättre hemma nu än någonsin!

Livet är enkelt egentligen. Det är helvetet och paradiset. Det gäller bara att hitta paradiset på det sättet man kollar.

Och just nu är paradiset, för mig, att vakna bredvid en grym jävel. Gå upp och ta morgonciggen sätta på kaffe och bara vara.
Mornar som den här händer inte ofta så man måste lära sig och njuta av dom när man märker att man har dom. Som idag. Jag är glad. Och ska snart iväg och kolla på esteternas föreställning.

December fan

Tjena, läget?
Helt ok faktiskt. Sitter och dricker mitt morgonkaffe och kollar ut på vansbro. Även fast det inte är så coolt att kolla ut på vansbro så funkar det idag. Jag är ju trots allt ledig idag. Har inget att berätta än, är totales nyvaken men har en och annan fundering som jag kanske slänger upp senare, Vill ha flera åsikter och disskusioner. Ös på ba! Tjoff

Lugn och ro. Inge stress, inge press

Men ibland, så är kvällarna som den här och jag vet att livet inte är så jävla taskigt i alla fall. Hur stannar man kvar i denna sinnesro?
Men det är där verkligheten skrämmer mig. Jag vet precis hur det blir så här. Och så borde det inte vara.

What Will it take, My love, to show you : im still in love with you...

Just nu vet jag inte vad som händer. Jag känner mig som en annan människa. Känner inte igen mig själv. Hela världen har blivit helt fucked up. Låt mig vara.

Nej så jävla hårt är det väl inte. Men jag som inte kommer ihåg när jag vakna på fel sida sist vaknar nu upp på morgonen helt neutral och obrydd om allt runt om kring mig. Utan en känsla.

Men jag känner mig själv också. Hade den här morgonen varit för ett halvår sedan hade jag nog brytit  ihop redan och det är ändå jävligt skönt att inte gå omkring och vara orolig.

Det blir ju bara pladder som vanligt när jag kör igång. Men så är läget i alla fall nu ska jag göra mig klar för arbete.