Från kvällen igår

När det är så mycket vatten över huvudet att du inte ens längre har en vän som kan hjälpa dig upp. När det var för tryggt i grottan för länge -att du inte längre hittar ut.
Samtidigt vet du inte om du vill komma tillbaka för man orkar inte ta i tu med förklaringar och funderingar. Och man önskar att man kunde ha det så bra hela tiden.
Vid det här laget vet vi alla att verkligheten hinner ikapp oss. Men hur går det när det nästan känns som man tappat det där verklighetsgreppet. Kommer jag falla handlöst eller kan jag stå där rak i ryggen och tycka allt är helt OK?

Jag tror nog vi är många som får alltför många funderingar när nattens timmar smyger sig på och många av oss har lärt sig hur de ska handskas med det. Jag har inte lärt mig det än. Jag har inte heller lärt mig hur jag ska blockera tankarna som äcklar mig som människa. Jag blir äcklad när jag tänker på mig själv.