ja eller nej

jag har ju två alternativ. åka hem till sverige och stanna där, eller åka hem till sverige och sen flytta hit till frankrike. jag vet att det låter som jag är dum i huvudet när jag tvivlar och inte kan bestämma mig. klarar jag mig här själv? kommer jag någonsin våga ta steget ur skalet och kunna skaffa vänner, eller kommer jag förbli ensam som är min rädsla. 

kommer mina vänner i sverige ihåg mig eller är jag bortglömd efter en månad? en månad är klar och nu är det bara tre kvar. mycket kan hända dom månaderna. inte bara för mig men för hela mitt liv och alla som jag känner i sverige. vi alla knallar på och åt olika håll. jag saknar dom men saknar de mig? 

genom att åka bort har jag börjat märka vilka som faktiskt betyder något för mig och finns i mitt hjärta. ni är några som alltid återkommer i mina tankar. återkommer jag i era? jag vet att det här egentligen är fjantigt. men det är den jag är där inne. ibland är jag en riktigt osäker liten tjej som går och omkring och ler mot alla för att bli lite omtyckt. hatar att inte vara om tyckt. men det är ibland. ibland är jag den som tänker "men det här är jag. och om det inte passar så där är dörren". man kan inte vara omtyckt av alla, lika som man inte kan tycka om alla. så varför skulle man bry sig om att vilja vara omtyckt av någon man själv inte tycker om? jag har fortfarande en del att jobba på. och nu måste jag ändå kila iväg till jobbet igen, så om det är någon som läser så: vi hörs sen !